Första bikollen

Våren är alltid en spännande tid för biodlaren. Hur många samhällen har månne klarat vintern? Och det är många saker som skall klaffa innan biet landar på årets första blomma. Eftersom vårvintern är ovanligt mild i år (i förrgår hade vi +9 grader) kunde vi göra den första kollen redan i februari.

Vi har inte ännu hunnit kolla alla bigårdar (d.v.s. alla fyra ställen vi har våra kupor på), men så här långt ser allt väldigt bra ut. Det surrar i de flesta. Ja, de är till och med så aktiva att yngsta dottern fick sig ett stick på läppen här om dagen. Jag tröstade henne med att det inte är alla som blir bistungna i februari ...

Här hemma på gården är det tre samhällen som dött. Det var ganska väntat eftersom det var våra experimentsamhällen. På hösten när man sätter in nya drottningar blir det ibland samhällen som blir "över". Samhällen som kanske är för små eller som kommer igång för sent. Många erfarna biodlare häller helt resolut ut dessa, vilket leder till att de dör. Vi försökte komma på sätt att övervintra dem. Ge dem en andra chans helt enkelt. Men än är vi inte tillräckligt kloka tydligen. Problemet är att när det är för få bin i kupan på hösten så drar de in för lite mat i kupan, vilket i sin tur gör att de svälter ihjäl ... Det måste vi klura på.

Och på tal om svälta ihjäl ... nu börjar den andra utmaningen -att få dem att inte svälta ihjäl innan vårens första blommor. Och det här är svårt. Det vi nu gör är att lyfta på lådorna och känna efter hur mycket mat de har kvar, mer än så kan vi nästan inte göra medan det är så här kallt. Vi kan inte börja stödmata dem innan de har varit ut på sin första flygtur. 

På sin första flygtur skiter de nämligen ur sig hela vinterns kakka. Om vi börjar mata dem nu skiter de inne i kupan och det leder vanligtvis till att det blir så många bakterier i kupan att samhället dör. Därför är det bara att vänta, vänta och hoppas att naturen tar hand om det här.