torsdag 26 juni 2014

En svärm här och en svärm där

Egentligen tycker man ju som biodlare inte riktigt om när bina svärmar, eftersom man riskerar att förlora halva samhället. I normala fall svärmar ett samhälle en gång per säsong, d.v.s. när den gamla drottningen tar med sig halva samhället och åker iväg. Vårt bisamhälle är nu inne på sin femte svärm. Det är ungefär en svärm per dag. Det är det mystiska samhället som jag skrev om tidigare där Jenk knep ihjäl den gamla drottningen. Men alla svärmar (som vi har sett) har varit lätta att fånga in och se vilka mästerverk! Det är så man drar efter andan över dess skönhet (som naturligtvis inte tar sig alls på bild).


En bisvärm på en sten. Hör kanske till ovanligheterna? Men vilken syn. En surrande, myllrande sten.
En bisvärm i ett litet äppelträd (med betoning på litet). Våra bin har verkligen gjort det lätt för oss i år. Det här är nästan för enkelt, eftersom grenen hänger ca 30 cm från marken. Å andra sidan är det bara rena turen att vi har råkat se dem. För här är det verkligen inte halva samhället vi talar om, eller i och för sig ... Efter fem svärmar är det inte så många kvar i modersamhället.
Dagens svärm var lite knepigare. Här hade de hittat ett gammalt kärrhjul att samlas på. Hur tänker de egentligen?
Vi har också haft en svärm i en vinbärsbuske och på en hallonkvist, men den ena var för tråkig att fotografera och den andra hittades när fotografen inte var hemma.
Det är väl som Jenk konstaterar -
Det är ju bra att man håller på att bygga upp sin bigård,
annars kanske man skulle bli lite uppgiven ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar