Bastutunna och bivax

Vi har köpt en gammal bastutunna. Jag visste inte ens att det fanns sådana, men de har tydligen använts till att koka kläder i "förr i världen" eller helt enkelt till att värma vatten i. Man eldar inne i tunnan och så värms den rostfria behållaren upp. Vi fick den jättebilligt, för den var lite bucklig, men eftersom vi skall använda den till att koka bivax i gör det inte så mycket.

Nu när vi blir "biodlare på riktigt" har vi en hel del gamla vaxramar som skall smältas ner. Lite vatten sätts i botten av tunnan och så skrapas ramarna ner. Jenk var så vänlig att upplysa mig om att det är bra att smälta bivax utomhus, eftersom det är ganska brandfarligt. Tack för denna information efter fler år av inomhusarbete!

Den uppkokade sörjan silas. Den bruna geggamojan är döda bin och gamla puppor. Ingen skön syn, men totalt ofarlig : ) Det som rinner genom silduken är bivax blandat med lite vatten.

Bivaxet stelnar ovanpå vattnet och sedan är det bara att plocka upp vaxkakan som nu kan sparas nästan i evighet. Voilá en vaxkaka på 4,7 kg. När den nu sedan används så skär vi en bit och renar det en gång till genom att den här gången hälla det t.ex genom strumpbyxor. En del skall bli till salva, en del byter vi till andra grejer och så kanske man kunde testa på att göra bivaxljus.